![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
v_s_chttp://www.di.se/artiklar/2015/5/18/ledare-forbjud-tiggeriet/
"Tiggeriet omsätter miljonbelopp, menade Gävleborgspolisen i en uppmärksammad nyhetsartikel i tidningen Hela Hälsingland som fick stor spridning i helgen. Summorna modifierades under måndagen, men misstanken om att tiggeriet organiseras i regionen kvarstår.
Liknande rapporter från andra delar av landet understöder Gävlepolisens tes, något som också Moderaterna stöder sig på i sitt förslag mot att kriminalisera organiserat tiggeri. Därav laddningen.
Den relevanta invändningen är inte att omsättningen är lägre, utan att tiggeriets organisering är diffust. Kalla Fakta visade i förra veckan hur EU-migranternas motsvarighet till flyktinginvandrarnas människosmugglare hänsynslöst utnyttjar personer i extremt underläge. Sådant känns lätt att beivra. Men det finns också en mjukare organisering och ibland ingen annan organisation än att folk åker och tigger tillsammans.
Graden av organisation kommer att bli svår att bevisa och definiera.
Då är förbud mot själva tiggeriet mer effektivt. Det löser inte fattigdomen i Rumänien, men det gör inte tiggeriet heller. Däremot löser det problemet med tiggeriet i Sverige och det är gott nog.
Som EU-medborgare har man rättigheter inom unionen som världens 50 miljoner flyktingar bara kan drömma om. Man är fri att söka och ta ett arbete, fri att gå en utbildning, kärleksinvandra eller testa att vara i landet.
Men man bör inte få tigga. Det är destruktivt för den som tigger och för omgivningen som sakta men säkert vänjer sig vid att ha den yttersta nöden framför näsan. Sociala skyddsnät vilar ytterst på den breda allmänhetens känslighet och förmåga att reagera på fattigdom och den inlevelseförmågan ska man vara rädd om.
Eftersom Sverige inte kan eller vill ge alla EU:s medborgare samma sociala rättigheter som svenskar har, är vi tillbaka i samma dilemma som fanns i Sverige innan socialbidragssystemet var fullt utbyggt. Det är ingen slump att Sverige hade ett tiggeriförbud fram till mitten av 1960-talet. Och det är heller ingen slump att hjälporganisationer som arbetar med socialt utsatta romer i dag uppmanar att inte ge till tiggare. Då som nu fanns det en erfarenhet av att tiggeriet som sådant är skadligt och bör förhindras."
"Tiggeriet omsätter miljonbelopp, menade Gävleborgspolisen i en uppmärksammad nyhetsartikel i tidningen Hela Hälsingland som fick stor spridning i helgen. Summorna modifierades under måndagen, men misstanken om att tiggeriet organiseras i regionen kvarstår.
Liknande rapporter från andra delar av landet understöder Gävlepolisens tes, något som också Moderaterna stöder sig på i sitt förslag mot att kriminalisera organiserat tiggeri. Därav laddningen.
Den relevanta invändningen är inte att omsättningen är lägre, utan att tiggeriets organisering är diffust. Kalla Fakta visade i förra veckan hur EU-migranternas motsvarighet till flyktinginvandrarnas människosmugglare hänsynslöst utnyttjar personer i extremt underläge. Sådant känns lätt att beivra. Men det finns också en mjukare organisering och ibland ingen annan organisation än att folk åker och tigger tillsammans.
Graden av organisation kommer att bli svår att bevisa och definiera.
Då är förbud mot själva tiggeriet mer effektivt. Det löser inte fattigdomen i Rumänien, men det gör inte tiggeriet heller. Däremot löser det problemet med tiggeriet i Sverige och det är gott nog.
Som EU-medborgare har man rättigheter inom unionen som världens 50 miljoner flyktingar bara kan drömma om. Man är fri att söka och ta ett arbete, fri att gå en utbildning, kärleksinvandra eller testa att vara i landet.
Men man bör inte få tigga. Det är destruktivt för den som tigger och för omgivningen som sakta men säkert vänjer sig vid att ha den yttersta nöden framför näsan. Sociala skyddsnät vilar ytterst på den breda allmänhetens känslighet och förmåga att reagera på fattigdom och den inlevelseförmågan ska man vara rädd om.
Eftersom Sverige inte kan eller vill ge alla EU:s medborgare samma sociala rättigheter som svenskar har, är vi tillbaka i samma dilemma som fanns i Sverige innan socialbidragssystemet var fullt utbyggt. Det är ingen slump att Sverige hade ett tiggeriförbud fram till mitten av 1960-talet. Och det är heller ingen slump att hjälporganisationer som arbetar med socialt utsatta romer i dag uppmanar att inte ge till tiggare. Då som nu fanns det en erfarenhet av att tiggeriet som sådant är skadligt och bör förhindras."
